juletid julefrid?

Vårt hus är ostädat. Så långt från julstädat man kan komma skulle jag vilja påstå. Och då tyckte jag ändå att jag städade i helgen. Men det var väl mer konstgjord andning än verklig städning, det ser jag nu. Ändå sitter jag och myser med ett litet leende, August står upp vid en stol bredvid min, han har just tuggat på en datakabel som inte sitter i väggen. I köket fixar Julia nudlar. Hon glömde nyckeln idag men det gjorde inget för vi var ändå hemma, August och jag. Det är vi inte så länge till. Åtminstone inte jag. Om två veckor är jag på jobbet igen. Då kan jag inte julmysa längre. Därför myser jag lite extra nu, mina sista dagar hemma med August.

(där blev det en paus i skrivandet för att fixa nappflaska, tömma och fylla diskmaskinen och torka av spisen, nu ska jag bara fundera ut middagsmat också, funderar på grönsakssoppa)

De flesta av mina högst självpåtagna julmåsten har jag redan hunnit, det finns vissa saker jag vill hinna varje år men det är en väldigt kort lista när allt kommer omkring. Vi har adventsstjärnor och ljusstakar i fönstren, i köket står en julamaryllis och en hyacint, gillar hyacinter mycket trots min allergi. I frysen ligger lussebullar (med vit choklad) och julköttbullar, två sorter. Det enda som känns viktigt som jag inte har hunnit göra än är knäck. Sedan har jag inte julpyntat alls mycket det här året, kanske blir det lite fler tomtar och pynt när vi klär granen senare i veckan. Det blir nog julafton ändå. Vi har också turen den här julen att få komma till två dukade bord, eller tre till och med, om man räknar juldagens släktkalas också. På annandagen tänkte jag att vi bara ska vara hemma och mysa och jäsa och smälta all julmat och äta ev. överblivet julgodis.

(paus igen, M kom hem med en gran, läsning av dagens post, trevlig post med många fina julkort från släkt och vänner, sedan tillagning och inmundigande av grönsakssoppan)

Sammanfattningsvis känns det som om det blir en jul ändå, trots allt som hänt det här året. Om en stund ska jag gå ner i källaren och leta fram kannan som jag och mamma alltid brukade använda till knäcken, jag har nämligen kokat knäck i micron i många år. Då behöver man ett högt kärl så smeten inte kokar över, och då var mammas Gröna Anna-kanna perfekt. En annan mysig sak som jag ser fram emot i juletid är att hinna träffa goda vänner, både mer långväga och de som bor på närmre håll. Det är verkligen något att vara tacksam för, goda fina vänner i livet. Det betyder mycket att de/ni finns!

(paus igen, granen ska kläs i Julias rum, jag snor åt mig några tomtar till vardagsrummet, sådärja, pyntat och klart! Ge August nappen, han blev inte nöjd, sitta med August i famnen, fastna i en norsk dokusåpa om en tjej med Hollywooddrömmar)

Nu ska jag gå ner och hämta den där kannan, önskar eder alla en fröjdefull jul så länge!