Jo, det känns litegrann som lugnet före stormen. Känslostormen eller smärtstormen eller vad det nu blir.
Tack för snälla kommentarer på förra inlägget. Ännu har inte bäbisen velat ge sig till känna, fast den har ju trots allt nästan en vecka kvar på "kontraktet". Veckan som kommer har jag två kontrolltider i Kalmar, först en tid för att kolla fosterljud/blodprover och annat smått och gott och sedan tillväxtultraljud igen. Det är bra att de håller koll, bäbisen håller fortfarande igång lika mycket som vanligt så jag oroar mig inte så mycket egentligen. Den här helgen har vi förresten fått in en dubbelsäng i vårt sovrum, jag bockar för ännu en vuxenpoäng i kanten. ;-)
Nädå, det känns jätteskönt att ha en riktig säng nu när det är meningen att en till ska få plats bredvid mig/oss, vid nattamning eller kanske bara när man vill gosa lite! :-)
Har annars varit en lugn helg, umgåtts en del med M:s familj både igår och idag, trevligt med god mat igår och hembakta bullar idag, inte dumt alls. Vilket får mig att fundera på om jag ska ta en bulle till, känns som om det är sista chansen att skylla på ni vet vem, efteråt kan man ju inte äta för två längre...
söndag, mars 21, 2010
tisdag, mars 16, 2010
uppdatering
Längesen jag bloggade nu. Längesen jag skrev något överhuvudtaget. Ibland ångrar jag lite att jag inte varit mer regelbunden med uppdateringar kring graviditeten, det hade varit roligt att ha lite anteckningar kvar, man glömmer ju så fort. Samtidigt har det inte varit så självklart att skriva så mycket alls, har inte velat ta ut något i förskott, har inte velat göra allt ”offentligt” kring något som samtidigt är så oerhört privat.
Nu är det inte många dagar kvar till bf, beräknad födelse. Jag har haft lite för högt blodtryck och varit sjukskriven från jobbet de senaste veckorna, ja, det där med sjukskrivningen har ju varit en egen historia men till slut blev jag sjukskriven iaf. Förra veckan spenderade jag söndag-torsdag på sjukhuset, trycket hade skenat iväg lite och de ville ha extra koll på mig och bäbben. Blodtrycksmedicinen hjälpte så småningom att få ner trycket och nu får jag vara hemma och istället kolla trycket själv några gånger om dagen. Bäbisen verkar ha mått prima hela tiden och det känns skönt, har varit på två tillväxtultraljud och den följer sin växtkurva fint, i torsdags uppskattade de vikten till ca 3700 g. En liten gosebäbis redan! :-)
Bäbben sparkar ganska intensivt flera gånger per dag, igår när jag låg med ctg-band på magen (kollade fosterljud och rörelser samt sammandragningar) så sparkade den bort en av plastmätarna, det såg rätt kul nu när hela magen hoppade till. Bäbben har (för det mesta) en vaken period mitt på dagen, då håller den igång ganska länge, ungefär efter lunch. Sedan är den ofta vaken och sparkar hårt på kvällen, allt från kl 21 fram till tolvdraget ca. Vi får väl se om den följer denna rytm även på utsidan.
Det verkar som om jag inte kommer att behöva gå över tiden så länge med bäbisen, mest pga mitt höga tryck. Har förlossningen inte kommit igång runt bf-datumet (27 mars) så blir det troligtvis igångsättning. Det känns faktiskt skönt att jag förmodligen inte behöver gå två extra veckor, längtar redan nu otroligt mycket efter att få träffa den lill*. Ska bli skönt när mina svullna ben och fötter återgår till lite mer normaltillstånd, ska bli så härligt att gå och ut och gå riktiga promenader igen, det var längesen jag orkade det nu.
Det har pågått och pågår en del jobbiga saker samtidigt med allt det underbara som bäbisen innebär. Cancerhelvetet har slagit nya klor i vår familj och det gör väl också att jag inte direkt haft lust att skriva så mycket på bloggen. Istället har jag sökt mig till andra ställen där jag fått skriva av mig i mer anonymt format och det har varit bra för mig. För tillfället är det jobbiga ändå hanterbart och vi ser försiktigt positivt på tiden som är nu. Att ta vara på dagen och framförallt ta en dag i sänder har fått en ny innebörd i mitt liv.
Hoppas att ni som orkat läsa ända hit verkligen tar vara på era nära och kära och njuter extra mycket när ni har bra stunder tillsammans. Ta inte varandra för givna. Säg att ni älskar varandra ofta. Det ångrar man inte efteråt. Kramar till er.
Nu är det inte många dagar kvar till bf, beräknad födelse. Jag har haft lite för högt blodtryck och varit sjukskriven från jobbet de senaste veckorna, ja, det där med sjukskrivningen har ju varit en egen historia men till slut blev jag sjukskriven iaf. Förra veckan spenderade jag söndag-torsdag på sjukhuset, trycket hade skenat iväg lite och de ville ha extra koll på mig och bäbben. Blodtrycksmedicinen hjälpte så småningom att få ner trycket och nu får jag vara hemma och istället kolla trycket själv några gånger om dagen. Bäbisen verkar ha mått prima hela tiden och det känns skönt, har varit på två tillväxtultraljud och den följer sin växtkurva fint, i torsdags uppskattade de vikten till ca 3700 g. En liten gosebäbis redan! :-)
Bäbben sparkar ganska intensivt flera gånger per dag, igår när jag låg med ctg-band på magen (kollade fosterljud och rörelser samt sammandragningar) så sparkade den bort en av plastmätarna, det såg rätt kul nu när hela magen hoppade till. Bäbben har (för det mesta) en vaken period mitt på dagen, då håller den igång ganska länge, ungefär efter lunch. Sedan är den ofta vaken och sparkar hårt på kvällen, allt från kl 21 fram till tolvdraget ca. Vi får väl se om den följer denna rytm även på utsidan.
Det verkar som om jag inte kommer att behöva gå över tiden så länge med bäbisen, mest pga mitt höga tryck. Har förlossningen inte kommit igång runt bf-datumet (27 mars) så blir det troligtvis igångsättning. Det känns faktiskt skönt att jag förmodligen inte behöver gå två extra veckor, längtar redan nu otroligt mycket efter att få träffa den lill*. Ska bli skönt när mina svullna ben och fötter återgår till lite mer normaltillstånd, ska bli så härligt att gå och ut och gå riktiga promenader igen, det var längesen jag orkade det nu.
Det har pågått och pågår en del jobbiga saker samtidigt med allt det underbara som bäbisen innebär. Cancerhelvetet har slagit nya klor i vår familj och det gör väl också att jag inte direkt haft lust att skriva så mycket på bloggen. Istället har jag sökt mig till andra ställen där jag fått skriva av mig i mer anonymt format och det har varit bra för mig. För tillfället är det jobbiga ändå hanterbart och vi ser försiktigt positivt på tiden som är nu. Att ta vara på dagen och framförallt ta en dag i sänder har fått en ny innebörd i mitt liv.
Hoppas att ni som orkat läsa ända hit verkligen tar vara på era nära och kära och njuter extra mycket när ni har bra stunder tillsammans. Ta inte varandra för givna. Säg att ni älskar varandra ofta. Det ångrar man inte efteråt. Kramar till er.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)