saknad

Usch, ikväll saknar jag mamma så mycket att det gör jätteont och jag vill helst gråta hela tiden. Tycker att det trots allt har gått ganska bra den här första tiden, första månaden efter att hon lämnade oss. Men så plötsligt kommer sorgen över mig och slår undan fötterna en stund.

På lördag är det redan en månad sedan hon dog och på söndag blir August två månader. De fick ändå en fin månad tillsammans, hans första och hennes sista. Vi försökte se till att de fick träffas så mycket som möjligt och jag har många fina minnen och bilder från de tillfällena. Jag är inte speciellt religiös av mig men jag försöker tänka att mamma kanske finns med oss nu ändå, som en extra skyddsängel åt August och resten av hennes barn och barnbarn.

åtta veckor

Oj, idag blir August åtta veckor. Det har hänt så mycket de här veckorna, han är en underbar liten kille som just nu har kommit på hur kul det är ligga och kolla in mobilen ovanför spjälsängen.

Han har lärt sig att le, han fyrar av värsta supersmajlen så att man bara smälter ända in i hjärteroten.
Han tycker om att somna nära mamma, helst intill "maten", ligger och gosar nära intill.
Han säger ifrån på skarpen om det tar för lång tid att langa fram maten, då skriks det i högan sky.
Han kan skrika med ett litet vibrato på rösten, och då rullar det fram små tårar på kinden också.
Han gillar inte att ta sina d-droppar och inte magdropparna heller, då protesterar han högljutt.
Ibland kan det gå flera dagar innan han bajsar, inte alltid kul när bajset väl dyker upp.
Han tycker om att titta på ljusa saker, t.ex. solen genom en fönsterruta eller fina lampor, allt som är ljust och vackert drar till sig hans blick. Igår var det ett bland annat ett fint lysrör i omklädningsrummet på sjukhuset. ;-)
Han har ändrat sig angående badandet, förut skrek han mest men de senaste gångerna har han varit helt lugn och verkat njuta lite av att bada och sedan bli insvept i en skön, mjuk handduk.
Han sover bra på nätterna, fast det kan ta en stund att komma till ro ibland. Visst vaknar han och vill äta men då får han göra det i sängen och så somnar vi om tillsammans, ofta mitt i maten. Det är väldigt mysigt att dela livet med honom.




Sedan kan man ju fråga sig hur många gröna jackor en unge kan ha??? Jag har ju (bara) köpt tre av dem...hihi...kan ju vara så att mamman gillar grönt...

sommaren är här

Jo, nog känns det som om vi har haft ett par riktiga sommardagar i Svalehult. Det har varit kalasväder sedan i torsdags. Några som också har kalas är myggen, de vaknade till lagom till helgen och har nu förärat mig med flera myggbett på fötterna, knävecken och armbågen(?)!

Fick nog de första myggbetten hemma hos svärföräldrarna förresten, i fredags var vi där och grillade och satt ute på deras altan ända till kl. 22 ca. Härligt!
Svärmor bjöd också på kanongod rabarberpaj, detta inspirerade till att göra en egen rabarberpaj kvällen efter, dvs igår. Då grillade M grillspett och vi hade en god kväll hemma i Svalehult. Med andra ord bra dagar de senaste dagarna, hoppas att veckan fortsätter så. Återkommer med bilder senare, ska nu äta frukost med familjen plus J:s övernattningskompis.

hänt lite grejer

Jotack, det har hänt lite de senaste sju veckorna i mitt liv.

För sju veckor sedan föddes August och med sin ankomst förändrade han livet för mig för alltid. Det är märkligt det här att få barn, plötsligt kommer allting närmare, alla känslor, alla rädslor, all glädje blir starkare men också all oro för sånt som kan hända. Man blir sårbar på ett annat sätt, förut hade jag bara mig själv att tänka på, nu är det August som gäller dygnet runt.

För det mesta går det bra och jag tycker om att vara hans mamma. En del dagar är det urjobbigt och man undrar hur man kunde ge sig in i det här livstidsprojektet. Fast det är mest korta stunder som det känns så, för kärleken tar ju över och hjälper mig igenom när det känns lite tungt. Det är klart att det varit svårt att förlora sin egen mamma när jag själv nyss blivit mamma. Jag hade behövt henne ett tag till. Det gör ont. Men det går att leva med, precis som med alla andra svåra saker man måste lära sig att leva med.

August är mitt liv nu, han är ingen ersättning för min mamma eller relationen jag hade till henne, men han och jag har en ny relation som jag måste fokusera på. Han behöver mig även de dagar jag helst hade stannat under täcket och han får mig att le när jag helst vill gråta. Jag har tur som fått just honom i mitt liv. Att jag får lov att vara hans mamma. Att jag får uppleva kärleken till och från honom.

Just idag har August varit ledsen och inte velat sova på dagen, det behöver han göra och när han inte gör det så blir han ännu mer ledsen på kvällen. I skrivandets stund har M tagit med August för att försöka söva honom genom att köra en runda i bilen. Håller tummarna för att lillkillen somnar sött och att pappa däremot inte somnar vid ratten... Vi är väl ganska mycket den trötta familjen såhär i pollen -och allergitider.

Igårkväll, när jag för övrigt började skriva på det här inlägget, gick jag igenom bilder på August från hans första sju veckor på jorden. Lägger ut några av dem här, visst har han ändrat sig och växt till sig en hel del?!

gos

Finns det något bättre än att en regnig och gråruskig, kall dag få stanna inne och värma sig genom att gosa med sin alldeles underbara bäbis?

Tror inte det...det skulle isåfall vara att först ge sig ut i regnrusket (det gjorde jag och August idag när vi passade på att gå en runda på Nybro marknad) och sedan komma hem och packa upp sin sovande bäbis ur fleeceoverallen och upptäcka att han åtminstone inte kan ha frusit eftersom hans händer är varma, ja, hela han är varm och gosig medan jag själv är typ djupfryst. Då är det mysigt att få värma sig lite genom att ha en varm bäbis i famnen. Myyyys! :-)


Hihi, här har August en så rolig min. Sötis! :-)

mamma

I torsdags somnade mamma in på sjukhuset, trots att det var väntat pga obotlig cancer så gick det sista dygnet väldigt snabbt. Skönt för mamma som slapp lida onödigt länge, unnar henne verkligen att få vara smärtfri och jag hoppas att hon fått frid nu.

Mamma kändes så levande in i det sista och kanske är det därför extra svårt att fatta att hon verkligen har lämnat oss nu. Jag tänkte senast igårkväll att jag ville ringa till henne och fråga hur hon mår, sedan kom jag på att det går ju inte längre. Vi ringde till varandra varje dag förut. Jag har haft turen att ha en fin och nära relation till min mamma, kanske inte okomplicerad alla dagar men vi har svetsats samman längs vägen.

Du finns alltid i mitt hjärta mamma, både före och efter det här, avslutar med att citera Jacques Werup: "Jag har varit med om dig - jag kan aldrig förlora dig."

Innan mamma gick bort så frågade jag om jag fick lägga ut någon bild på henne på bloggen, det gick bra tyckte hon. Tyvärr hann jag inte göra det medan hon fortfarande fanns kvar, vet annars att hon gärna surfade på internet och läste min och andras bloggar, även de sista veckorna i livet. Väljer nu att visa en bild på henne med August i famnen, hon njöt verkligen av att få träffa honom. Jag är glad att de hann träffas.