saknad

Usch, ikväll saknar jag mamma så mycket att det gör jätteont och jag vill helst gråta hela tiden. Tycker att det trots allt har gått ganska bra den här första tiden, första månaden efter att hon lämnade oss. Men så plötsligt kommer sorgen över mig och slår undan fötterna en stund.

På lördag är det redan en månad sedan hon dog och på söndag blir August två månader. De fick ändå en fin månad tillsammans, hans första och hennes sista. Vi försökte se till att de fick träffas så mycket som möjligt och jag har många fina minnen och bilder från de tillfällena. Jag är inte speciellt religiös av mig men jag försöker tänka att mamma kanske finns med oss nu ändå, som en extra skyddsängel åt August och resten av hennes barn och barnbarn.