måndag, maj 17, 2010

hänt lite grejer

Jotack, det har hänt lite de senaste sju veckorna i mitt liv.

För sju veckor sedan föddes August och med sin ankomst förändrade han livet för mig för alltid. Det är märkligt det här att få barn, plötsligt kommer allting närmare, alla känslor, alla rädslor, all glädje blir starkare men också all oro för sånt som kan hända. Man blir sårbar på ett annat sätt, förut hade jag bara mig själv att tänka på, nu är det August som gäller dygnet runt.

För det mesta går det bra och jag tycker om att vara hans mamma. En del dagar är det urjobbigt och man undrar hur man kunde ge sig in i det här livstidsprojektet. Fast det är mest korta stunder som det känns så, för kärleken tar ju över och hjälper mig igenom när det känns lite tungt. Det är klart att det varit svårt att förlora sin egen mamma när jag själv nyss blivit mamma. Jag hade behövt henne ett tag till. Det gör ont. Men det går att leva med, precis som med alla andra svåra saker man måste lära sig att leva med.

August är mitt liv nu, han är ingen ersättning för min mamma eller relationen jag hade till henne, men han och jag har en ny relation som jag måste fokusera på. Han behöver mig även de dagar jag helst hade stannat under täcket och han får mig att le när jag helst vill gråta. Jag har tur som fått just honom i mitt liv. Att jag får lov att vara hans mamma. Att jag får uppleva kärleken till och från honom.

Just idag har August varit ledsen och inte velat sova på dagen, det behöver han göra och när han inte gör det så blir han ännu mer ledsen på kvällen. I skrivandets stund har M tagit med August för att försöka söva honom genom att köra en runda i bilen. Håller tummarna för att lillkillen somnar sött och att pappa däremot inte somnar vid ratten... Vi är väl ganska mycket den trötta familjen såhär i pollen -och allergitider.

Igårkväll, när jag för övrigt började skriva på det här inlägget, gick jag igenom bilder på August från hans första sju veckor på jorden. Lägger ut några av dem här, visst har han ändrat sig och växt till sig en hel del?!

2 kommentarer:

monika sa...

oj, så söt han är, o man ser verkligen utvecklingen,
klart A- barn- o gulligt sådant.
kram monika

Carina sa...

Oj, vad han har ändrat sig. Jag ser att vi snart måste komma och hälsa på igen! :-) Sen kan jag bara hålla med dig om barns läkande kraft för själen, den är enorm. Det är tur att vi har våra barn...