Om man aldrig tycker sig ha tid att blogga längre, betyder det att man egentligen har en massa andra, mer vettiga aktiviteter på schemat?
Näe, det tror jag nog inte, jag är nog mest bara ganska lat och sedan är det kanske det här med att alltid bli avbruten när man försöker snika till sig en stund vid datorn. Vem som avbryter?
Kanske en knappt 85 cm kort rödtott, med glugg mellan framtänderna och en uppsyn som Knoll och Tott får tävla om… Hans hår är ofta helt på ända, lätt svintoaktigt (kan bero på den egen-inmundigade frukostfilens envishet med att fastna på fel ställe, typ bakom öronen) och en kombination av lockar och rakt spret, släktas med andra ord på både mamma och pappa, sommarknäna är som sig bör uppskrapade och lätt blåslagna efter ett antal vurpor på den gjutna betongen nedanför kökstrappen, fingernaglarna sorgkantade efter utgrävningar på de mest olämpliga ställen man kan hitta i en trädgård, ögonen (med extra långa ögonfransar för att kunna dupera sin omgivning) lyser av idel bus och idel illdåd, munnen skrattar glatt och rått åt föräldrarnas desperation när denna lille man utforskar sin omvärld, tills han kan den på sina fem fingrar(och knän). Gud vad jag älskar den lille mannen, och gud vad jobbigt det är ibland när man bara inte kan rädda honom från alla dessa vurpor och stupningar som inträffar titt som tätt.
Vi har haft en skön sommar tillsammans, vurporna till trots. Den inleddes med en nästan okristligt tidig sommarsemester, redan veckan innan midsommar, omedelbums efter att familjen blivit fulltalig på söndagskvällen packades bilen utan pardon och samtliga fyra klämde in sig klockan halv sju på måndagsmorgonen och framåt halv nio på måndag kväll var vi framme vid vårt älskade Bränna, någon mil utanför Vilhelmina. Nog hade jag och resten av familjen längtat dit, nu blev det en tur dit för tredje året i rad och kvällen inleddes med att skura utedass och försöka få igång vattenpumpen och andra bestyr. Dagen efter dök svärpäronen upp och veckan fortsatte med lite regnskurar och sol om vartannat.
Midsommar tänkte vi fira i Fatmomakke, en samisk samlingsplats med hundraåriga anor. Tyvärr blev midsommaraftonen mer än lovligt regnig men det kompenserades av att vi åt extra god midsommarmat och svärmors underbara jordgubbstårta i extra lyxiga stugor vid Klimpfjälls fot. Midsommardagen fortsatte jag, M och barnen till Norge och stannade borta två nätter innan vi återvände till Bränna.
Trots närgångna kossor(!) och igenbommade vägtunnlar blev det naturskön och trevlig Norgetur där vi bland annat åt den dyraste pizzan på länge. Som försvar får jag tillägga att det även var den största pizza jag någonsin har fått på en tallrik. Semestern fortsatt ytterligare någon vecka i Norrlandet, det bästa med tiden däruppe är inte bara miljöombytet, naturen och att leva utan uppkoppling för en gångs skull, utan det bästa är livets goda, rökt kött och fisk och allt som innehåller västerbottenost, och att njuta det i gott sällskap med nära och kära.
Vid hemresan körde vi en favorit i repris från förra året, bilkö i Sthlm men som tur var inte lika länge som ifjol, vi lyckades dock att ta oss hem på en dag även i år.
Sedan följde mina sista två semesterveckor där jag inte hade bokat in något speciellt men som vanligt blev dagarna ändå ganska fullsmockade av diverse sociala aktiviteter och inte heller i år lyckades jag prioritera något av följande måsten, som alltid finns på min semesterlista, men som aldrig blir av; putsa fönster och skura trasmattor och ev. måla om något i möbelväg, gärna i vitt. Men som sagt, inte i år heller.
Tur för mig då att jag sparat ihop till en långhelg kommande vecka. Då ska jag åtminstone putsa fönstren vardagsrummet, om det regnar kan jag putsa insidan…
Förresten lärde sig August att prata på semestern, han kan numera låta som en hund, en anka, en katt och även som fåren som betar i hagen nära vårt hus. Ett viktigt ord han anammat är förstås ”glass”. Det var det första riktiga ord (förutom mamma) som han sagt och det kom blixtsnabbt, sådär snabbt att jag inte riktigt fattade att han faktiskt sa det, just när vi skulle äta glass. Hörde det första gången för ca två veckor sedan. En annan viktig sak som hänt nyligen, bara sedan ca en vecka tillbaka, är kindtändernas intåg. Han har länge haft fyra framtänder både i över- och underkäken och nu håller han alltså på att få tänder ”längre in” i munnen. Han är för övrigt väldigt klättrig, gillar att småspringa fram i sina foppatofflor och klättrar gärna upp på stolar och sedan vidare upp på bord och till fönsterhyllor om det går. Ett litet jehu i vårt hus, ett litet jehu som dansar loss till rocklåtar av Queen (vem gör inte det?) och älskar att titta på filmen Bilar men även Wallace & Gromit-dvd:en har gått varm på sistone. Idag köpte jag en dvd på loppisen i Växjö, det blev första delen i serien om den snälla elefanten Babar, den tyckte jag om som barn, hoppas att August också gillar den.
Annars är väl Augusts tveklöst största passion just nu åkgräsklippare av alla sorter, han har blivit bortskämd med att få åka med både svärfar och M på dylika klippare och det gör att han inte kan gå förbi en stillastående åkgräsklippare utan att få ett raseriutbrott om han inte får provsitta och ”köra” gräsklipparen. Traktorer i all ära, men det är åkgräsklipparen som är da real shit.
Nu kom jag plötsligt på varför jag inte kan låta den här bloggstackaren torka ihop och självdö en gång för alla, jo, den har nämligen en alltför viktig funktion att fylla. Jag vill så gärna bli bättre på att skriva ner alla de där godbitarna om Augustmannen och hans upptåg, jag vill minnas när höger kindtand i underkäken bryter igenom (det har den nog redan gjort förresten) och jag vill komma ihåg hans tvåstaviga meningar ett tag till. Fick en påminnelse idag när jag satt på tåget och såg en liten bäbis i sin mammas knä. Jag kommenterade något i stil med ”den där lille kan inte vara gammal?” och fick snopet svaret ”han är tre månader”. Jag har redan glömt bort hur stor/liten Augusten var när han var tre månader. Jag kan helt enkelt inte komma ihåg det, alla de där första månadernas storlekar flyter ihop för mig och det är väl så det funkar. Man glömmer bort och ser istället det som är just nu, jag tycker fortfarande han är min lilla, lilla kille men han är snart ett och ett halvt år (drygt 16 månader nu) och ska börja dagis om fyra veckor. Snutten!
Det kommer att bli bra det också men det är allt lite jobbigt att det har gått så snabbt, för snabbt, fast jag ibland kände att just föräldraledigheten var som att trampa i seg sirap emellanåt. Nu ser jag desto mer fram emot att vara föräldraledig en dag i veckan med August, med start i september. I september startar även min nya kurs, digitala verktyg för designprocess på Linnéuniversitet och så har jag anmält mig till yoga på Medborgarskolan, de kör ett dagpass på lunchen en gång i veckan. Vi har en betald friskvårdstimme från arbetsgivaren så det är bara dumt att inte nyttja den. Så hösten verkar lovande, både för August och mig.
Tjingeling tills bloggen oanat vaknar igen… Bilder kommer en annan dag. Kanske.
