utmanad

Blev utmanad av Carina att skriva ner tre utlämnande sanningar om mig själv.

Det är ju lite kul att läsa om andras sanningar men det är inte så lätt att hitta några om sig själv, åtminstone inte sådana som är "lagom" utlämnande. Började rannsaka mig i fråga om eventuellt märkliga beteenden, men jag vet inte om jag kommer på så mycket nytt. M brukar ju tycka att jag är lite konstig ibland men det har liksom blivit vardagsmat härhemma, men jag vet inte riktigt vari själva konstigheten består. Här kommer mina utlämnande sanningar:

1. Jag är en slarvmaja och en latmask när det kommer till städning. Fast jag länge närt en dröm om ett välorganiserat och lättstädat hem så fortsätter jag släpa hem nya loppisfynd till de redan överbelamrade skåpen och jag slappar hellre en stund vid laptopen än tar ett extra tag med dammsugaren. Just nu dansar dammråttorna balett i vår hall och här sitter jag och bloggar...;-)

2. Jag gillar att gråta till musik när jag kör bil ensam. Det är lite skönt att gråta ut en skvätt och sjunga med i en del låtar samtidigt. Detta gör jag dock inte när jag har passagerare med mig, det blir liksom inte samma sak. Ett bra musikgråttips är det mesta med Eva Cassidy, btw.

3. Jag är dålig på att avsluta/slutföra saker, you name it, olika projekt, utbildningar, etc. Jag varvar gärna igång med stor entusiasm men sedan slutar det med att det blir lite för jobbigt...och vad händer då? Jo, då drar jag vidare till nästa spännande projekt istället och lämnar spillrorna bakom mig.
Ett lysande hemmaprojektexempel är våra stackars rabatter på framsidan. Någon, läs jag, ville snygga till vår trädgård, för, låt oss vara snälla, säg ca ett år sedan (förmodligen var det ännu längre tillbaka). Någon förmådde sin sambo att gräva upp diverse växter och vackra rosor bland annat för att kunna flytta ut rabatterna från husgrunden och fylla igen mellanrummet med grus. Någon hjälpte till att gräva upp lite småväxter, typ lökar. Sedan tröttnade Någon. Sambon tröttnade också. Slutresultatet blev en halvt uppgrävd rabatt, den andra rabatten plundrades på växter utom rosorna som fortfarande växer. Nu har vi alltså en och en halv rabatt på framsidan.
Usch, en drömmare är vad jag är, men ibland drömmer jag ovanligt vackra drömmar och ibland kanske de blir verklighet också, vem vet? Det var väl en lagom flummig avslutning på detta inlägg som på något sätt blev både längre och mer utlämnande än vad jag tänkt, tror jag.

Alla som känner sig manade är utmanade här och nu!