Hälsade på pappa efter jobbet idag. Har inte varit där på ett tag, jag har varit så förkyld och har inte velat smitta ner honom nu när han är extra nedsatt efter operationen och allt annat. Jag hatar den här jävla sjukdomen. Hittar nog inga skönare omskrivningar än så. Vet inte om det är rätt av mig att skriva om det här på bloggen. Det är ju hans privata, hans liv. Men det påverkar mig också. Det påverkar hela familjen och våra andra anhöriga. Det gör mig ledsen. Det gör mig förbannad. Det gör mig apatisk. Det gör mig illa. Det gör ont.
Men idag var ändå en bra dag. Han var piggare idag, det kändes bra att träffas. Jag ska dit om ett par dagar igen. Vi pratar på telefon minst varannan dag nu. Saker ändrar sig när livet ändrar sig. Var rädda om de som ni är rädda om. Kram.
6 kommentarer:
Oj, oj... Stor kram till dig, Karolina. Jag blir alldeles tårögd av dina fina ord. Jag tycker inte att du lämna ut för mycket av det privata, du balanserar och det blir lagom.
Vill bara skriva att jag tänker på dig efter att ha läst din blogg.
Tack tjejer, kramar tillbaka!
Skickar en virtuell kram!
Kram till dig Karolina.
Stor kram härifrån Skellefteå också!
Skicka en kommentar